PDF Archive

Easily share your PDF documents with your contacts, on the Web and Social Networks.

Share a file Manage my documents Convert Recover PDF Search Help Contact



LIVETS 0069 A CONFURON SPREAD .pdf



Original filename: LIVETS-0069-A-CONFURON-SPREAD.pdf

This PDF 1.5 document has been generated by Adobe InDesign CS6 (Windows) / Adobe PDF Library 10.0.1, and has been sent on pdf-archive.com on 22/03/2013 at 22:09, from IP address 188.120.x.x. The current document download page has been viewed 674 times.
File size: 242 KB (3 pages).
Privacy: public file




Download original PDF file









Document preview


* BOURGOGNE 2011

Domaine

Jean-Jacques Confuron
”Det känns som att vi på tre år bara har skördat motsvarande två normala
årgångar i volym”, berättar Sophie Meunier när vi går ner i fatkällaren och jag
kommenterar att de är ovanligt få fat här jämfört med vid vårt förra besök för
två år sedan. Källaren är närmast halvtom.
AV MICHEL JAMAIS

A

tt tre år i rad tvingas leva med små skördar
och kraftigt decimerade intäkter som odlarna i Bourgogne
har fått göra 2010, 2011 och 2012, gör inte livet särskilt
avundsvärt.
Samtidigt säger Sophie att hon vare sig kan eller vill kompensera
volymbortfallet genom att höja priserna, vilket hon faktiskt lätt skulle
kunna göra och komma undan med det.
Med en påtagligt ökad efterfrågan från framför allt flera asiatiska
marknader, ställs de små firmorna i Bourgogne inför ett svårt dilemma,
särskilt de senaste årgångarna då tillgången på viner har varit väldigt
liten. De skulle lätt kunna sälja hela sin produktion till Asien, och till
betydligt högre priser än det vi europeiska kunder betalar.
”Vi vill vara lojala mot alla de kunder som har handlat av oss länge och
därför tvingas vi alltid tack nej till samarbete med handlare i exempelvis
Kina, vi har helt enkelt inget vin att sälja till dem”, säger Sophie. För oss
bourgogneälskare i Europa är det bara att nicka och tacka, och hoppas
att lojaliteten mot oss trogna köpare håller i sig, trots trycket från öster.
Den med all rätt hyllade Domaine Jean-Jacques Confuron är bara en i
en lång rad egendomar här i Bourgogne som producerar viner av
yppersta kvalitet. Sophie har minst sagt gjort ett fantastiskt jobb på den
domän som hon tillsammans med sin mor tog över sedan hennes far
Jean-Jacques gick bort 1983.
Hon berättar att de på den tiden tvingades sälja mycket av vinet i bulk
80

till lokala négociants för att över huvud taget få ihop ekonomin. Oftast
skördade de sent, använde ytterst lite nya ekfat och levde med både
vingårdar och ett vineriet som var i behov av upprustning. Men trots
detta lyckades man göra viner av hyggligt god kvalitet.
”Helt ärligt var jag inte alls intresserad av att ta över driften, jag var
dessutom ung, jag var väl bara 22 år, men samtidigt hade jag inte heller
lust att vara den som gav upp och sålde den firma som min farfar hade
grundat 1926”, minns hon.
Tack och lov bestämde hon sig för att inte bara fortsätta
driva firman tillsammans med sin mor, utan också försöka höja vinernas kvalitet. Hon visste att det inte skulle bli lätt, men med god vilja och
en portion tur (och kärlek, skulle det visa sig), hade hon snart stakat ut
en helt ny framtid för Domaine Jean-Jacques Confuron.
Det var på en vinskola i Beaune som Sophie skulle träffa Alain
Meunier, som på den tiden var ingenjör, och eftersom tycke uppstod
blev det ett par, och med det skulle Alain börja hjälpa Sophie 1988, och
året därpå ta hand om vinframställningen, trots att han faktiskt inte
hade någon bakgrund inom vin.
Som utbildad ingenjör var Alain däremot mycket medveten om hur
riskfyllt det var att arbeta med dålig utrustning, som exempelvis de
gamla avstjälkningsmaskiner och pressar som stod i caven, och därför
lät han direkt byta dessa.
81

JE A N -JACQUE S CON FU RON

”Idag sorterar ju alla
sina druvor, men på den
tiden sågs man som
skvatt galen om man som
vi slängde bort omogna
och övermogna druvor
istället för att låta dessa
vara kvar i musten ...”
Alain och Sophie Meunier.

Något han också direkt förstod var att kvalitetsförbättringen till stor
del låg i hur vingårdarna sköttes, och därför gick han 1989 en kurs i
vitikultur. Han minns att han inspirerades mycket av en av föreläsarna,
Claude Bourguignon, och blev snabbt övertygad om att de måste sköta
sina vingårdar helt ekologiskt.
När man som en av de första i Bourgogne började sortera druvorna
1991, blev folk i trakten upprörda och undrade varför han gjorde det,
och vad de skulle göra med alla druvor som de sorterade bort. Idag
skrattar Sophie åt hur det uppfattades.
”Idag sorterar ju alla sina druvor, men på den tiden sågs man som
skvatt galen om man som vi gjorde slängde bort omogna och övermogna druvor istället för att låta dessa vara kvar i musten, idag är det precis
tvärtom, nu är man galen om man inte sorterar druvorna”, säger hon.
Domänen har sitt säte i en byggnad utefter RN74 i den
södra delen av byn Prémeaux-Prissey, vars vingårdar inte har egen
appellation utan räknas in i Nuits-Saint-Georges. På andra sidan vägen
ligger den norra delen av den berömda vingården Clos de la Maréchale
som ägs av Jacques-Frédéric Mugnier, en av de mer välrenommerade
producenterna i Chambolle-Musigny. Från bara 8.42 hektar egna vingårdar blir produktionen inte större än 150 fat vin om året, motsvarande
omkring 45 000 flaskor, om ens det. De rara flaskorna ses tyvärr alltför
sällan på marknaden, och inte kommer det att bli lättare med de små
årgångar som Sophie och Alain har i fatkällaren och de som nu är redo
att lansera under våren. Småskaligheten innebär dock inte att man ska
bortse från vinerna, tvärtom är det mödan värt att anstränga sig att få
tag på dem.
Precis som hos de flesta små familjefirmor, är produktionen av de
generiska Bourgogne Aligoté från en vingård på slätten nedanför
Prémeaux-Prissey, den av druvan gamay dominerade Bourgogne
Passetoutgrains från en vingård i Corgoloin och firman utsökta
Bourgogne Rouge (som mest åtta fat om året) ytterst liten. De är märkligt nog nästan de svåraste vinerna att få tag på.
Det senare vinet är minst sagt seriöst, det görs av druvor från två lotter med 30-40 år gamla stockar och vinet uppfostras i omkring en
tredjedel nya ekfat (bra mycket mer än i de flesta andra generiska röda
bourgogner) under upp mot 18 månader. Att faten är så väl integrerade
82

beror på att basvinet är av så god kvalitet. Det här är ett strålande rent
fruktigt, silkigt och elegant vin med en fin syra, lena tanniner och för att
vara en generisk bourgogne har det en fin och förhållandevis lång
eftersmak.
”Jag håller med, det är ett riktigt bra vin, och hur mycket vi än önskar
att vi kunde göra mer, vi skulle kunna sälja mångdubbelt av det, kan vi
inte göra det”, säger Sophie.
Direkt ur fat, bara ett par veckor innan Alain ska
buteljera vinerna, lät Sophie oss prova vinerna från den utmärkta
årgången 2011. Enligt Alain är vinerna så gott som färdiga, de ska bara
sedimenteras en kort tid till innan det då klara vinet är redo för buteljerna. ”Den var inte alls lika besvärlig som 2012, men både stillmässigt
och kvalitetsmässigt håller vi de två årgångarna likvärdiga, och väldigt
bra”, menar hon.
Från en 1.26 hektar liten lott alldeles intill vineriet, planterad i mitten
av 1970-talet, kommer 2011 Côte de Nuits-Villages Les Vignottes
(88-89 LGP) som blir något av firmans insteg till de högre kvaliteterna.
Det har en fin och ren doft i elegant stil med en saftig körsbärsfrukt och
på det hela taget ett lättdrucket och trevligt vin.
”Det här vinet är alltid väldigt fint fruktigt, och både lätt att prova och
tycka om som ungt”, säger Sophie.
Ett steg upp i djup och struktur, och med en lite mer jordigt komplex
nyans i den fortfarande fina rödfrukten bjuds på i 2011 Nuits-SaintGeorges Les Fleurières (89-90 LGP) från en 1.23 hektar stor
vingård med 22-46 år gamla stockar i den södra utkanten av den lilla
staden. Vinet är förvisso läckert och till och med nyanserat redan nu,
men liksom all röd bourgogne av viss kvalitet, behöver man inte oroa
sig för utvecklingskurvan. På den här nivån kan vinet mycket väl
utvecklas under ytterligare minst tio år. ”Minst tre till fem års lagring
från lansering brukar vi rekommendera våra kunder”, säger Sophie när
vi talar om vinernas utveckling i flaska.
Ett vin som imponerar med en både tätare och mörkare körbärsaromatisk frukt är 2011 Nuits-Saint-Georges Premier Cru Aux
Boudots (91-93 LGP). Vinet kommer från 61 år gamla stockar i en
0.30 hektar liten lott i vingården Aux Boudots, som har ett så fint läge
att själva appellationen blir lite missvisande.

”Den ligger alldeles intill Malconsorts, som är ett av de finaste premier crus i Vosne-Romanée, och vår närmaste granne är Etienne Grivot”,
säger Sophie när vi på Livets Goda samstämmigt nickar gillande mot
Sophie med det medelfylliga, djupt smakande och både mineraliskt
och tanninmässigt välstrukturerade vinet.
Den minst lika bra men en aning mer öppna 2010 NuitsSaint-Georges Premier Cru Aux Boudots (93 LGP), visar nu upp
en mer aromatisk och elegant personlighet med nyanser av nypon,
blodapelsin och hallon och är därmed något med sirligt ljusfruktig än
vinet från 2011. Den har heller inte samma jordiga nyans, dessutom är
mineralstrukturen lite mer uttalad, precis i enlighet med vad man förväntar sig att årgången. Med största sannolikhet kommer även elvan
att ta sig åt det här hållet, tids nog.
Med 2011 Nuits-Saint-Georges Premier Cru Les Chaboeufs
(92-93 LGP) fortsätter resan som visar att om bara producenten är
tillräckligt bra och sköter sina vingårdar väl, som i det här fallet den
0.48 hektar stora vingårdslotten med 43 år gamla stockar, kan vinerna
från Nuits-Saint-Georges vara minst lika fina som andra premier crus i
Côte de Nuits. Att de sedan på plats i Bourgogne inte kostar med än
cirka 40 euros, gör ju inte saken sämre!
Det känns faktiskt inte alls märkligt att man här väljer att visa upp
dessa två viner efter 2011 Vosne-Romanée Premier Cru Les
Beaux Monts (91-92 LGP), som även om det är ett riktigt bra och
djupt vin inte alls ställer sig över sina på pappret mindre ansedda kommungrannar. Tanninerna och även den kittlande mineralstrukturen är
förvisso lite mer framträdande här, vilket gör att vinet bör få minst tre
men hellre fem års extra flaskmognad. I övrigt är frukten ungefär densamma, mörk och intensiv, men här också med en lätt violblommig
nyans.
I Chambolle-Musigny har man ägor i två premier crus, 0.23
hektar med 60 år gamla stockar i Châtelots och 0.12 hektar med ungefär 40 år gamla stockar i Feusselots. Eftersom produktionen i dessa
små lotter är så liten, vinifieras de tillsammans. Det blev bara sju fat av
2011 Chambolle-Musigny Premier Cru (90-91 LGP) som cuvéen
kallas, ett vin som är något mörkare fruktigt, jordigare och mer

strukturerat än det man generellt sett förväntar sig från den här byn.
Samtidigt finns här en stringens och en fräschör, och eftersmaken är
väldigt fin och även stilfull till sin textur.
Den vanliga tappningen var i oroligt skick och provades inte, däremot
bjöds prov på 2010 Chambolle-Musigny (92 LGP) som var överraskande bra och mycket mer aromatiskt och vildhallon- och nyponfruktig
än det nyss nämnda vinet. Här finner man den blommighet och sirliga
rödfrukt, dessutom den kittlande mineralitet och lätthet man önskar i
vinerna från den här byn. Vinet kommer från tre lotter i byn; en 0.21
hektar liten lott planterad 1964 i Derrière le Four, en 0.31 hektar liten
lott i Les Pas de Chats som planterades 1956 och en 0.63 hektar liten
lott i Les Condemènes som planterades 1959. Att vinet har mognat
under 18 månader i 35 procent nya ekfat är inget som direkt känns.
Sedan Alain Meunier tog hand om vinframställningen 1989,
reducerades skördeuttaget genom beskärning av både knoppar och
blommor, detta för att undvika att behöva göra green harvest mitt i
sommaren, och under de två kommande åren konverterades vingårdarna till att skötas ekologiskt. Sedan 2003 plöjs vingårdarna med häst,
ett långsamt och dyrbart arbete som leder till att man inte packar samman jordarna och dödar mikrofloran i dem.
Nuförtiden är druvorna mognare, av avsevärt högre och sundare kvalitet, dessutom med större intensitet än vad hans bortgångna svärfar
hade lyckats med. Dessutom kan man idag skörda druvorna något tidigare, därmed både bevara syror och aromer och dessutom minska
risken att röta som sprids i vingården i höstsvalkan.
”Jag skulle gärna se att vi gick vidare mot biodynamisk odling, men
Alain är inte lika övertygad om det, han menar att det är svårt eftersom
flera av våra lotter är så små och grannarnas vingårdar inte alltid sköts
biodynamiskt”, förklarar Sophie.
”Det var under 1970-talet som mycket började gå riktigt fel i våra vingårdar i Bourgogne, det var då som många odlare började bespruta
mot insekter och ogräs, dessutom utarmades de döende jordarna
genom övergödning”, förklarar Sophie och säger att hon upplevde som
att alla odlare prompt skulle hoppa på tidens nya giv att använda konstgödning och olika typer av kemikalier mot än det ena, än det andra.
”Nu, när vi mer och mer har gått tillbaka till naturlig odling, ser vi helt
83

JE A N -JACQUE S CON FU RON
plötsligt liv i jordarna, de är både fuktiga, porösa och fulla av kryp”,
förklarar hon. Samtidigt blir hon oroad över det hon hör i hennes son
skola, där han jämnåriga klasskamrater inte alls anser att man ska odla
naturligt.
Från två totalt 0.51 hektar små lotter planterade 1962 i den övre delen
av denna grand cru gjorde man sju fat av 2011 Clos de Vougeot
Grand Cru (94-95 LGP), som just nu är det mest knutna vinet i uppställningen. Samtidigt måste man berömma vinet för dess
oemotståndliga elegans, där mörka röda bär möter skal och fruktkött
av blodapelsin med ett stänk av den feta kalkstensmineral som är så
förförisk i röd bourgogne. Syran är frisk och balanserar den rika kroppen, som också får utsökt energi av mineraliteten. Det råder ingen
tvekan om att det här vinet lever upp till sin status som grand cru, men
det bör få fem sex års vidare flaskmognad för att öppna upp sig mer.
Sju fat denna årgång, och 80 euros per flaska är vinet i siffror.
Firmans absoluta flaggskepp är det från en 0.50 hektar
stor lott planterad 1929 i Romanée-Saint-Vivant, majestätiskt placerad
intill den lott som Domaine Leroy har.
”Den här lotten, och några till, fick jag 1988 som en del i ett arv efter
en släkting i familjen Noëllat”, säger Sophie och berättar om hur det
gick till. ”De aktier jag ägde i firman Noëllat visade sig inte vara värda
särskilt mycket, men när Lalou Bize-Leroy köpte firman och dess vingårdar fick jag själv föreslå vad min del kunde vara värd, och eftersom
jag sa att jag hellre ville ha mark än pengar, trots att vi var i behov av
pengar, fick jag skriva en lista till henne på vad jag hade tänkt mig”,
säger Sophie. På den listan stod just den här lotten i Romanée-SaintVivant. Tack och lov.
För en kort tid sedan ställde jag firmans 2007 Romanée-SaintVivant Grand Cru (95 LGP) blint mot samma vingård och årgång
från Domaine de la Romanée-Conti. Vinet från Domaine Jean-Jacques

Confuron skämdes verkligen inte för sig, även om det hade en lite
mörkare frukt och jordigare nyans, och inte riktigt samma höga diskanter i blommigheten. Men stilmässigt var både mineraliteten och
texturen densamma. Ett enastående vin som för sin prislapp på cirka
150 euros hör till de allra mest köpvärda vinerna från
Romanée-Saint-Vivant.
Att 2011 Romanée-Saint-Vivant Grand Cru (96 LGP) imponerar än mer, beror mest på att frukten är lite ljusare och mer blommigt
aromatisk, här liksom i flera av firmans viner med en läcker nyans som
av blodapelsin. En aspekt som särskiljer firmans tappning från den här
vingården mot de andra, är en magnifik mineralitet och energi i den
långa smaken. Dock är vinet fortfarande något knutet, såklart, det här
är ett vin för lång lagring.
Vinets storhet märktes tydligt i den 2010 Romanée-Saint-Vivant
Grand Cru (97 LGP) som Sophie bjöd på ur en flaska som hade varit
öppen i två dygn. Det hade fortfarande, eller snarare tack vare den
generösa luftningen, en alldeles magisk och oemotståndlig fruktarom,
där både saftiga körsbär, söta vildhallon och rosenblad förenades i en
ytterst elegant doftbild. Smaken var sensuell, fortfarande strukturerad
av mineral och syror, men med luften hade tanninerna polerats av och
upplevdes väldigt sammetslena, och eftersmaken var minst sagt explosiv och sensuell.
”Jag måste nog säga att 2010 är en av de allra bästa årgångar vi har
sett i Bourgogne, det är helt klart en klassisk årgång vi kommer att minnas länge”, säger Sophie.
Och hon vet vad hon talar om. Hon är inte längre en oerfaren 23-årig
ung kvinna, det är snart trettio år sedan hon tog över egendomen efter
sin far, och tillsammans med sin make Alain har hon lyft den till en av
de finaste i Côte de Nuits.
Vinerna säljs genom KB Vin, www.kbvin.dk
(de finns också i Sverige)

Så här görs vinerna
När druvorna kommer till caven, sorteras de
noga för att sorteras och avstjälkas helt. Om
stjälkarna är mogna och Alain anser att vinet
behöver lite mer struktur, återför han lite
stjälkar. Därefter sker cold soak under fyra till
fem dygn, varefter temperaturen höjs så att
musten börjar jäsa i de öppna karen, som
fortfarande täckta med plast så att koldioxiden
stannar kvar i kärlet. ”Det är en viktig detalj för
att bevara mustens och därmed vinets fräschör
och arom”, säger Alain.
I den mån man måste chaptalisera, vilket
ytterst sällan sker, gör man det nu. Under
jäsningen, som sker vid maximalt 30 graders
temperatur, sker pigeage tre gånger per dygn.
Vinet dras sedan över till ekfat, och en liten
andel pressvin brukar tillsättas till det
självavrunna vinet. Sedan följer malolaktisk
jäsning i faten, därefter omdragning till rena fat
och lagring i ytterligare åtta till tio månader,
inalles 14-18 månader.
Alain föredrar man faten från Remond, vilka
totalt dominerar fatlagret, men man har också
fat från bland andra Rousseau. Toppvinerna
mognar i fat som till 70-80 procent är nya,
medan de enklare generiska vinerna ser omkring
tio procent nya fat.

84

85


LIVETS-0069-A-CONFURON-SPREAD.pdf - page 1/3
LIVETS-0069-A-CONFURON-SPREAD.pdf - page 2/3
LIVETS-0069-A-CONFURON-SPREAD.pdf - page 3/3

Related documents


livets 0069 a confuron spread
bradys burgundy futures list
m nadens varelse januari
assistansanordnare formedling
information
det finns mera n endast1739


Related keywords