PDF Archive

Easily share your PDF documents with your contacts, on the Web and Social Networks.

Send a file File manager PDF Toolbox Search Help Contact


Magi SE 2015 rc2 .pdf



Original filename: Magi SE 2015 rc2.pdf
Author: Kosminen Nauraja

This PDF 1.5 document has been generated by Microsoft® Word 2013, and has been sent on pdf-archive.com on 30/10/2015 at 09:28, from IP address 198.50.x.x. The current document download page has been viewed 2270 times.
File size: 8.6 MB (20 pages).
Privacy: public file



Download original PDF file








Document preview


EN FÄLTHANDBOK FÖR FOTOGRAFER
AV MAGISKA SVAMPAR

TILL LÄSAREN
Fotografering av magiska svampar är en mångsidig och intressant sysselsättning som bjuder på oändligt med
upplevelser för såväl nybörjaren som för den mera erfarne utövaren.
Den här guiden erbjuder ett tydligt, omfattande och lättläst informationspaket för personer som intresserar
sig för fotografering av magiska svampar men som inte har någon tidigare erfarenhet av ämnet.
Eftersom guiden riktar sig just till nybörjare så koncentrerar vi oss på sökandet och identifieringen av den
vanligaste magiska svampen som växer i Norden, nämligen toppslätskivling (Psilocybe semilanceata). Andra i
Norden förekommande magiska svampar uppmärksammas inte eftersom de är mer sällsynta, samt för att de
är svårare att identifiera. För fotografen som är intresserad av de andra svamparterna finns det gott om
instruktionsmaterial om dessa såväl i litteraturen som på internet.
Magiska svampar har dokumenterade medicinska egenskaper. De innehåller psilocybin och psilocin som är
den bäst kända medicineringen mot symptomen för sjukdomen Hortons huvudvärk. Regelbundet intag av
magiska svampar har även en upprätthållande verkan på mental hälsa.
Meningen med denna guide är ändå inte att ge råd om magiska svampars användning i medicinska, andliga
eller rekreationella syften. När detta skrivs så är dessa aktiviteter kriminaliserade i de Nordiska länderna enligt
deras gällande förbudslagar mot användningen av narkotiska preparat. Tills att förbudslagarna upphör att
gälla ska råden som ges i guiden endast användas vid fotografering och andra av lagen tillåtna syften!

Att plocka, odla, inneha eller förtära
svampar som innehåller psilocybin är
olagligt enligt alla de Nordiska ländernas
narkotikalagstiftningar.

MAGI – En Fälthandbok för fotografer av magiska svampar.
© 2015 Den Nordiska Toppisföreningen
Text och idé: Den Kosmiska Skrattaren 
Svensk översättning: Taiga
Omslagsbilder © Knarkkorven
Alla rättigheter förbehålls.

Den senaste elektroniska versionen:
http://wiki.magiskamolekyler.org/Magic_Liberty_Cap_Hunters_Guide

1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Framgångsreceptet för fotografering av magiska svampar ................................................................................ 2
Lokalisering av sökområde .................................................................................................................................. 4
Typiska växtplatser .......................................................................................................................................... 4
Vilka typer av marker lönar det sig att leta i? ................................................................................................. 4
Var är det inte värt att leta? ............................................................................................................................ 5
Fördjupad sökning på utvald plats .................................................................................................................. 6
Identifiering av svamp för fotografering ............................................................................................................. 6
Toppslätskivlingens utseende ......................................................................................................................... 7
Identifiering i olika faser av livscykeln ............................................................................................................. 8
De viktigaste växterna och svamparna i vars närhet toppslätskivlingarna växer ........................................... 9
Säkerställande av identifiering ...................................................................................................................... 15
Svampar som påminner om toppslätskivling .................................................................................................... 15

Enligt de Nordiska ländernas lagstiftningar är det ett brott att plocka toppslätskivlingar.
Foto © Knarkkorven.

2

FRAMGÅNGSRECEPTET FÖR FOTOGRAFERING AV MAGISKA SVAMPAR
Framgångsreceptet för fotografen av magiska svampar är kort och gott: Sök efter rätt svampar. Sök vid rätt
tidpunkt. Sök på rätt platser. Sök noggrant.
Att hitta toppslätskivlingar är inte lätt ens för den erfarne fotografen av magiska svampar, men genom att följa
råden i denna guide blir det mycket lättare.

Sök efter rätt svampar
Den som nyligen börjat med fotografering av magiska svampar är ofta mera ivrig än noggrann. Man lär sig inte
nödvändigtvis toppslätskivlingens artspecifika kännetecken ordentligt, utan letar efter alla möjliga svampar
som avlägset påminner om toppslätskivling.
I Norden växer trots allt cirka 10 000 kända svamparter. Dessutom uppskattas det i Norden finnas tusentals
svamparter som inte har blivit vetenskapligt klassificerade. Många av dessa svamparter påminner i någon del
av sin livscykel och sett till enskilda kännetecken om toppslätskivlingen. Därför är det särskilt viktigt att lära
sig alla dess viktigaste kännetecken. Dessutom är det viktigt att lära sig hur svampens livscykel påverkar dessa
kännetecken.

Sök vid rätt tidpunkt
Toppslätskivlingar kan i de Nordiska förhållandena visa sig från juli månad tills att vädret slår om till ihållande
frost och snö. Men, under sommarmånaderna förekommer toppslätskivlingen även i bästa fall endast i
blygsamma antal. De mest gynnsamma förhållandena för fotografering infaller när luftens medeltemperatur
är mellan +5 och +15 grader (temperaturen på natten under 10+ grader). Det ska även regna mycket:
toppslätskivlingen kräver mycket fukt för att växa till sig. Den mest gynnsamma svala och blöta perioden
sträcker sig oftast mellan september och november.
Erfarna fotografer kan ibland lyckas göra små fynd redan i juli månad i för dem tidigare kända
fotograferingsmarker. Nybörjaren gör det dock klokt i att på allvar påbörja sina sökningar tidigast i mitten av
augusti. Annars är det lätt hänt att intresset hinner svalna tills att den riktiga svampsäsongen är i gång. Men
man behöver inte vara sysslolös på sommaren: tiden kan användas för att kartlägga intressanta terrängavsnitt
inför kommande sökningar. Populära fotograferingsområden i närheten av större tätorter besöks ofta av
svampintresserade som i stället för att fotografera plockar med sig svampen. Detta är naturligtvis störande
för fotograferandet. Lyckligtvis är svampens livscykel endast några dagar lång, så om bara gynnsamma
väderförhållanden råder så växer det troligtvis nya exemplar på platsen när du själv hinner dit.

Sök på rätt platser
Vikten av det här rådet kan inte nog understrykas. Många kan i dagar leta efter toppslätskivling i fel typ av
miljöer och hittar därför inte några. Hopp och iver får lätt en nybörjarfotograf att se på alla slags miljöer som
lämpliga habitat för magiska svampar, och alla svampar som det minsta påminner om toppslätskivling som
just denna.
Ett av de mest typiska nybörjarfelen är att sökandet förläggs i alldeles för skogsbeklädda eller för torra marker.
Toppslätskivlingar trivs särskilt dåligt i närheten av barrträd. I allmänhet är täta trädskikt ett tecken på att
platsen inte är ett lämpligt sökområde. Toppslätskivlingar kräver hög markfuktighet för att växa, alltså är det
slöseri med tid att leta i snustorra hagar även om där skulle växa tuvtåtel eller andra indikatorarter för
toppslätskivling.

Sök noggrant.
Toppslätskivlingar är till storleken små och de smälter väl in i sin omgivning på växtplatsen. Framför allt i högt
gräs gömmer sig svamparna lätt under grästuvorna. Då måste man kamma igenom tuvorna för att svamparna
ska bli synliga. Det är ofta så, att när du hittat dina första toppslätskivlingar så märker du att det växer rikligt
av dem i samma område.
3

LOKALISERING AV SÖKOMRÅDE
Toppslätskivlingar kan hittas i väldigt varierande miljöer. Men trots allt så växer toppslätskivlingen mycket
rikligare i vissa typer av miljöer än andra. Bra förberedelser är nyckeln till framgång.
De mer erfarna fotograferna väljer ofta redan i förväg noggrant ut objekten där de sedan letar efter
toppslätskivlingar. Till sin hjälp tar de karttjänster av typen Google Earth eller Bing Maps på nätet,
arbetsredskap som tillåter att man med hjälp av flygbilder kan göra väldigt bra observationer av lämpliga
fotomiljöer.

Typiska växtplatser
Toppslätskivlingen trivs särskilt bra på fuktiga och näringsrika ängar samt gamla beteshagar eller slåttermarker
där det växer frodigt gräs i tjocka mattor eller tuvor. På bra växtplatser växer det ofta även vitklöver och mossa.
Om det på ängen växer rikligt med blommor eller örtväxter så är det troligtvis inte någon lämplig växtplats för
toppslätskivlingar. Samma gäller för ängar där gräset helt enkelt har vuxit sig väldigt högt. I ängar och hagar
där det växer tuvtåtel i stora tuvor hittas ofta storvuxna toppslätskivlingar. Toppslätskivlingar som växer i
kortare gräs är däremot mindre, men de kan i stället hittas i stora antal.
Toppslätskivlingen växer aldrig direkt på dynga, men i beteshagarna växer den ofta i nära anslutning till
dynghögarna.
För toppslätskivlingen är de viktigaste miljöfaktorerna rätt typ av grogrund och en lämplig fuktbalans. Typiskt
sett, växer toppslätskivlingen i gräsmarksområden som innehåller tillräckligt med fukt. Toppslätskivlingen tar
sin näring från gräsbaserade växtrester som vanligtvis har hunnit samlas på platsen ett tag innan svamparna
dyker upp. Jordmånen är ofta av en typ som innehåller viss inblandning av sand.
På grund av toppslätskivlingens krav på fuktighet så trivs den mera sällan i väldigt kuperade marker. Särskilt
större växtplatser är vanligtvis belägna i relativt plan terräng. Små sänkor är ändå lämpliga växtplatser
eftersom fukten oftast samlas just där.
Växtplatser som favoriseras av toppslätskivlingen har vanligtvis knappt något trädskikt.

Vilka typer av marker lönar det sig att leta i?
Nybörjarfotografen gör rätt i att koncentrera sina sökningar till de gräs- och betesmarker som beskrivs här
nedan. Allt eftersom erfarenheten växer, kan sökningarna breddas till att omfatta även andra potentiella
växtområden.

Betesmarker (+++)
Ko-, häst- och fårhagar är tillsammans med igenvuxna gamla jordbruksmarker de mest potentiella
fotomiljöerna. Det lönar sig att kolla in såväl betesmarker som aktivt betas som de där betet upphört och
djuren längre inte betar.

Igenvuxna ängar och åkrar (+++)
På igenvuxna ängar som tagits ur bruk (trädor) börjar det ofta bildas tuvor av tuvtåtel. Så småningom övertar
tuvtåteln hela åkern. Efter några år samlas det så mycket dött gräs på marken att förhållandena blir
gynnsamma för toppslätskivlingen. En lämplig grad av naturlig fuktighet måste dessutom finnas på platsen.
Dessa igenvuxna gräsmarker är många fotografers toppobjekt när de letar efter nya miljöer, eftersom där ofta
finns stora områden med tuvbildande tuvtåtel och det är vanligtvis lätt att hitta även svampar i stora antal.
Den jordbrukspolitik som idag bedrivs av EU är en garant för att antalet jordbruksmarker som läggs i träda
kommer att öka även fortsättningsvis.

OBS! Blanda inte ihop gräsbevuxna trädor med aktiva åkrar. Det är lönlöst att leta efter magiska
svampar på åkrar med odlade grödor.
4

Näringsrika gräsmarker (++)
Näringsrika gräsmarker som är gynnsamma för toppslätskivling kan ibland hittas i stadskärnor. Dessa marker
favoriseras särskilt av de fotografer som inte har tillgång till bil. Ett exempel på denna typ av områden är
inhägnade rastgårdar för hundar. Det lönar sig dock att ha ögonen öppna på alla typer av gräsmarker med rätt
typ av gräsväxt.

Gräsbevuxna marker under stora kraftledningar (++)
Toppslätskivlingen trivs ofta i marker där människan har ”sårat” naturen. Till dessa hör även gräsbevuxna
partier i kraftledningsgator. Men, kom ihåg att merparten av kraftledningsgatorna verkligen inte är lämpliga
växtplatser för toppslätskivling. I anslutning till kraftledningar är undervegetationen och fuktbalansen
avgörande faktorer.

Golfbanor (++)
Toppslätskivlingar växer ibland på golfbanor, förutsatt att inga bekämpningsmedel mot svampar använts. Det
mest gynnsamma är att leta i ruffen, där gräset är cirka 6-10cm högt.
Det korta gräset gör det väldigt lätt att upptäcka svamparna. Man måste dock besöka platsen vid precis rätt
tidpunkt, då växtförhållandena är optimala men fruktkropparna ännu inte har hunnit slukas av gräsklippare.
Golfare är ett något trångsynt släkte och förhåller sig nödvändigtvis inte välvilligt till en fotograf som irrar runt
på banan med sina kameror.

Dikeskanter och vägrenar (+)
I vägkanter växer det ofta rätt slags gräs. Oftast är ändå dessa områden så små att man där sällan hittar några
större förekomster av toppslätskivlingar. Däremot kan man i igenvuxna dikens gömslen ibland hitta även
större förekomster.

Skogsstigar- och ängar (+)
Även om skogsmiljöer vanligtvis inte erbjuder lämpliga miljöer för toppslätskivlingen, så kan det ändå hända
att man hittar den på en äng mitt i skogen eller på en skogsstig. Att identifiera skogslevande svampar är ändå
inte en helt lämplig syssla för nybörjaren. En alldeles för ivrig nybörjare kan till exempel missta den dödligt
giftiga svampen toppig giftspindling för en toppslätskivling.

Var är det inte värt att leta?
Skogsklädda områden (---)
Toppslätskivlingar trivs särskilt dåligt i barrskogar, men ett rikt trädskikt är överlag en bra indikator på att det
troligtvis inte växer några toppslätskivlingar där.

Aktiv åker- och jordbruksmark (---)
Det är onödigt att leta efter toppslätskivlingar på åkrar där man odlar grödor, grönsaksland eller potatisland.
Undantagen kan möjligen vara åkerkanter och öppna diken med lämpligt gräs och som därmed även lämpar
sig för toppslätskivlingar.

Våtmarker(--)
Även om toppslätskivlingen kräver fukt för att vara framgångsrik, så växer den vanligtvis inte i våtmarker eller
försumpad mark.

Torra gräsmarker (--)
Tuvtåtel kan växa på betydligt torrare marker än vad toppslätskivlingen trivs med. Därför garanterar inte
förekomsten av tuvtåtel att även toppslätskivlingarna finns i området. En bra indikator på rätt typ av
fuktbalans är om det i området över huvudtaget växer några andra svampar. Om det inte ens ser ut att finnas
några andra arter av svampar på platsen, så är den antingen inte optimal för toppslätskivling eller så är du för
tidigt ute.
5

Fördjupad sökning på utvald plats
Efter att ha hittat ett lämpligt område är det dags för fördjupade observationer på plats. Framför allt när man
åker bil så är det svårt att dra några långtgående slutsatser om platsens lämplighet innan man kliver ut och ser
den på närmare håll. Därför är det bra att göra kontrollen i två steg. Först bedömer man med en snabb
överblick om det på platsen finns tillräckligt med ”indikatorarter”, om fuktförhållandena verkar lämpliga och
om där över huvudtaget växer några svampar.
Om den första kontrollen verkar lovande, så bör man vanligtvis avsätta minst 1-2 timmar för den mera
grundliga kontrollen. Väldigt ofta växer toppslätskivlingen endast i en viss sektor av det enskilda objektet. En
alldeles för snabb eller för översiktlig kontroll kan leda till att ett objekt som innehåller toppslätskivlingar
felaktigt döms ut. Om platsen är uppenbart olämplig så är det bäst att ta ett snabbt beslut om att lämna det.
Under en dag hinner man trots allt inte med att grundligt kontrollera så många områden.
Om tiden tillåter bör man naturligtvis utforska hela området noggrant. Om tiden inte räcker till för att söka
igenom hela området bör man koncentrera sig på de delar som ser frodigare ut. Ofta kan dessa partier ses på
håll som grönare fläckar. Det lönar sig att alltid skärpa vaksamheten om du kommer till partier där det
förekommer andra svampar.
Det lönar sig vanligtvis att koncentrera sökandet till tuvor av tuvtåtel- och veketåg. Vid dessa tuvor finns det
skäl att stanna till ordentligt och gå ner på knä, eller till och med krypa. Här passar det bra att knäböja och bli
lite ödmjuk. Ofta växer toppslätskivlingarna så gömda i tuvorna att de inte kan ses innan man ”kammar
igenom” tuvan lite grann. Förutom tuvorna så lönar det sig att kika in under gräs och hö som ligger ner på
marken.
När du hittar de första toppslätskivlingarna på platsen så är det värt att kontrollera närområdet väldigt
noggrant. Det är mycket vanligt att svamparna även är spridda i den närmsta omgivningen.

IDENTIFIERING AV SVAMP FÖR FOTOGRAFERING
Toppslätskivlingens utseende varierar mycket beroende på flera faktorer. I nybörjarens ögon kan därför ett
flertal andra arter av svampar påminna om den. När man väldigt gärna vill fotografera just toppslätskivlingar
så börjar även andra svampars liknande drag att förstärkas i fotografens ögon. Om du det minsta tvivlar på att
det du funnit är en toppslätskivling, så är det troligtvis inte det.

Om du det minsta tvivlar på att det du funnit är en
toppslätskivling, så är det troligtvis inte det.
När man letar efter och identifierar svampar ska man använda alla sina sinnen. Fruktkropparnas yttre
skepnad kan variera mycket, därför kan det vara bedrägligt att endast förlita sig på synen. En bra tumregel är
att aldrig låta identifieringen basera sig på endast ett sinne. Många erfarna fotografer av magiska svampar
följer denna regel utan att tänka på det genom att utöver att se på svampens yttre även klämma på den, för
att försäkra sig om att hatthinnan finns där.
Växtplatsen är central för identifieringen. Om den tilltänkta svampens växtplats inte är någon av dem som
nämns som typiska, och du inte har tidigare erfarenhet av att ha lyckats identifiera toppslätskivling, så är
svampen som du har troligtvis inte en toppslätskivling.

6

Toppslätskivlingens utseende
Toppslätskivlingens utseende varierar väldigt mycket mellan enskilda individer, samt även
beroende på vilken fas av sin livscykel den befinner sig i. Det kan i början vara lättare att
koncentrera sig på exemplar med klassiska drag, tills man blivit mera bekant med svampen.
Identifieringen underlättas av att toppslätskivlingar oftast växer i grupp. Man behöver
alltså inte basera identifieringen endast på en individ, utan vanligtvis kan man på
växtplatsen hitta flera individer i olika tillväxtstadier.

Hattens form
Toppslätskivlingens hatt påminner till formen om en toppluva eller en kyrkklocka. Hatten
är 0.5-5 cm bred och 1-3 cm hög. Det mest karakteristiska draget är hattens centrala
utbuktning eller ”bröstvårta”. Det finns dock många andra svamparter som på
motsvarande sätt har en upphöjning mitt på hatten. Toppslätskivlingens topp är ”skarpare”
och mera lik en bröstvårta än hos andra svampar. Typexemplet är väldigt lätt att identifiera.
Å andra sidan syns inte vårtan så tydligt på alla individer.
Ett annat viktigt kännetecken kopplat till hattens utseende är den inåtböjda och ojämna
hattkanten, särskilt hos yngre exemplar. Toppslätskivlingens skivor ses aldrig sticka ut
över hattkanten.
Hos mognare exemplar har hatten redan öppnat sig och är mera konformad, likt en
parasoll. Hattkanterna kan redan vara något repade och fransiga. Vårtan syns inte lika
markerat som hos något yngre individer. Hatten är ändå inte tefats- eller
halvmåneformad. Ibland i sällsynta fall kan man råka på enstaka övermogna eller annars
deformerade exemplar som har denna form, men deras förekomst handlar om promillen.
Toppslätskivlingens hatt har en hinna, som när den är fuktig känns klibbig och geléaktig.
Hinnan lossnar även lätt. Detta kan man ofta ha hjälp av vid identifiering om man är osäker.

Hattens färg
Toppslätskivlingen är hygrofan – Hattens färg skiftar beroende på fuktighet. Hattfärgen hos
unga och färska svampar är mörkbrun eller grönaktigt brun och en aning genomskinlig. De
tätt ställda skivorna skiner lite genom hatten och kan ses som lodräta streck. De torrare
exemplaren är däremot väldigt ljusbruna, lerfärgade, och helt ogenomskinliga. Även
övermogna svampar är mörkbruna när de är fuktiga.
Färgskiftningen mellan fukt och torka är ett av de bästa kännetecknen när man lärt sig att
dra nytta av det på rätt sätt. På samma platser kan man hitta andra svampar vars färg är lik
toppslätskivlingens när de är färska eller unga, men deras färg ändras sällan efter
fuktigheten på samma sätt som toppslätskivlingen gör.
Om man skulle plocka ett mörkbrunt och genomskinligt exemplar från marken och lägga
den på tork, så skulle den på några timmar ändras till ljusbrun i färgen. Motsvarande om
man skulle ta ett något torkat exemplar och lägga den i vatten, så skulle den åter bli
mörkbrun. Man bör dock komma ihåg att insamling av magiska svampar är ett
narkotikabrott enligt den gällande narkotikalagstiftningen.
Ett annat allmänt kännetecken med avseende på färgen, är den av sporer mörknade nedre
kanten av hatten. Toppslätskivlingens sporfärg är violettbrun.

7

Skivorna
De täta, urnupna till vidvuxna skivorna är mörkt brungrå eller olivgrå. Det finns ofta en violett ton i skivorna
på grund av att sporerna är violetta. De allra yngsta exemplaren har en gråare färg på skivorna eftersom deras
sporer ännu inte har mognat.
Skivorna löper snett från hattens övre kant och neråt. Skivorna är aldrig i 90 graders vinkel mot foten.

Foten
Toppslätskivlingens fot är lång och mycket smal: längd 4-10 cm och tjocklek 0.1-0.3 cm.
Foten är ofta något böjd eller krokig, sällan spikrak. Foten är slät och spänstig i strukturen. Den går inte av
eller krossas av minsta beröring – detta är ett bra kännetecken eftersom toppslätskivlingen i detta hänseende
skiljer sig från ett flertal svamparter som delvis påminner om den.
Fotens färg är ljusbrun, inte till exempel vit, gul, orange eller violett. Färgen mörknar mot basen. Vid fuktigt
väder är foten något mera mörkbrun.
Hos de flesta av de andra arterna av magiska svampar anses så kallad ”bruising”, alltså psilocinets
blånadsreaktion, som ett av de bästa kännetecknen. Med blånadsreaktionen menas att svampen färgas blå i
delar som skadats. Hos toppslätskivlingen uppträder detta fenomen endast i basen på foten om svampen
plockas och det med foten följer med lite svampmycel. Fotografen av magiska svampar som följer
förbudslagen plockar inte de svampar som fotograferas, därför är ”bruising” en ovanlig form av identifiering.
Inne i foten löper ett smalt och svårupptäckt hål.

Doften
Toppslätskivlingens doft är svag. Mer erfarna fotografer lär sig att även använda doften som ett kännetecken,
men för nybörjaren är luktsinnet inte till hjälp.

Smak
Alla i Norden förekommande svampar – till och med vit flugsvamp – kan smakas genom att ta en liten bit i
munnen, om man sedan bara spottar ut den genast. Ingen Nordisk svamp är så farlig att detta skulle vara
skadligt.
Toppslätskivlingens smak är väldigt mild, jordigt champinjonlik.

Identifiering i olika faser av livscykeln
Livscykelstadiets samt fuktighetens påverkan på svampens utseende är de viktigaste sakerna som nybörjaren
måste lära sig att förstå när det gäller identifiering.
På internet kan man hitta enorma mängder med bilder på toppslätskivlingar. På bilderna finns väldigt många
svampar som skiljer sig i åt till utseendet, även om alla är toppslätskivlingar. För nybörjaren kan detta vara
förvirrande och ökar risken att göra falska positiva identifieringar. Men, med rätt förståelse för färgskiftningar
beroende på fuktighet och de förändringar som sker i utseendet under några dagar av livscykeln så underlättas
trots allt identifieringen av svampen. Toppslätskivlingar växer vanligtvis i grupper – oftast hittar man på
växtplatsen individer i olika tillväxtstadier. Med hjälp av svampar som befinner sig i olika delar av livscykeln
kan man göra säkrare identifieringar än då den endast baseras på en enskild individ.

Bekanta dig med hur fuktighet och fasen av
livscykeln påverkar toppslätskivlingarnas utseende.
8


Related documents


PDF Document magi se 2015 v3
PDF Document magi se 2015 rc1
PDF Document magi se 2015 rc2
PDF Document regler
PDF Document magasinering rebro arkivering
PDF Document andas rent med radonm tning se


Related keywords