MÃ¥nadens varelse januari .pdf

M Å NA DENS V A R E L SE

JANUAR I

OLEG VOLKOV
Text: Jens-Patric Öhman, illustration: Yvonne Undin

O

leg och hans tvillingbror Dimitri Volkov kom till världen en frostig januaridag 1830 i
Sankt Petersburg. Gossarnas mor, Elena, var i full färd med att fylla plommonsylt i en
sats piroger när värkarna med full kraft plötsligt gjorde sig påminda minst tre veckor
tidigare än beräknat. Förlossningen blev dramatisk och Elena tvingades i all hast att föda på
golvet i sin makes konditori. Kort därefter dog den arma kvinnan av sviterna. Konditorn, Kolya,
var både tröstlös och sjukligt oroad över hur det nu skulle gå med pojkarnas uppfostran. Det
skulle dock inte dröja länge innan en ung studentska vid namn Galina flyttade in och lindrade
Kolyas ängslan.
Galina tog till sig de båda pojkarna som om de vore hennes egna och sörjde för deras hälsa
och välstånd. Bröderna Volkov i sin tur avgudade sin Galina och gjorde allt för att hon skulle
slippa ha anledning att skämmas över dem. De var flitiga studenter och hjälpte efter förmåga till
i både hemmet och på konditoriet, men allt eftersom åren gick blev pojkarna rastlösa. De började
få tråkigt och livet i Sankt Petersburg kändes allt mer instängt och andefattigt. Både Oleg och
Dimitri drömde om ära och äventyr på kontinentens slagfält.
När tvillingarna fyllde 15 blev deras äventyrslystnad alltför stark. De gjorde slag i saken, tog
värvning och deltog i Krimkrigets inledande faser där de båda visade sig vara mycket dugliga
mot sultanen Abd ül-Mecids armé. När Tsar Nikolajs landstridskrafter stövlade in över Valakiets
snöiga lågland kom en hemskt händelse att förändra brödernas liv för all framtid. Oleg, som hade
ådragit sig en besvärlig urinvägsinfektion vaknade en natt med ett akut behov av att kasta vatten.
Han fann ett lämpligt buskage i anslutning till tältlägret, men när han stod där och lättade på
trycket blev han anfallen av en varg. Oleg som både var högrest och stark som en rysk björn
kämpade tappert, men vargen var starkare och hann riva upp Olegs bröstkorg innan Dimitri och
fem andra soldater lyckades mota iväg odjuret med sina bajonetter. Oleg förlorade mycket blod
den natten och han var mer död än levande. I nästan fjorton dagar låg han i febrig dvala och var
väl av alla i det närmaste uträknad. Viljekraften var dock stark hos den unge soldaten och mot
alla odds öppnade Oleg till slut ögonen. Men Dimitri märkte att något inte stod rätt till, något
tungt vilade över hans åtta minuter yngre brors sinne. Oleg beskrev det som att det i hans blod
rann ett ondskefullt frätande gift som förtärde honom inifrån. Vid nästa fullmåne försvann Oleg
oförklarligt och hittades senare helt naken och blodig i ett hönshus i en liten by intill förbandets
läger. Alla hönsen var slaktade och bybefolkningen var stela av skräck där de stod och gjorde
korstecken samtidigt som de på behörigt avstånd pekade på en förvirrad Oleg och skrek: “Varcol,
varcol!”
Oleg själv hävdade att han inte hade något minne av vad som hade hänt eller hur han hade
hamnat i hönshuset. Efter denna episod började både soldater och befäl att ta avstånd från
bröderna Volkov. Oleg som annars uppfattades som en gladlynt yngling började allt mer bete sig
lynnigt och hans irrationella sätt gjorde folk illa till mods.
Stämningen i lägret skulle knappast bli bättre då hönshusincidenten upprepades vid nästkommande fullmåne. Uppståndelsen var stor när någon upptäckte att även en av hästarna som drog
trossen var död. Valackens huvud hade avlägsnats och kroppen var svårt sargad. Både befäl och
fältskären enades om att rovdjur måste ha bragt hästen om livet, men många andra köpte inte den
förklaringen och blickarna riktades mot Dimitri som intuitivt drog sig undan för att hitta Oleg.
Dimitri fann sin vimsiga, blodiga och nakna bror en halv mil söder om lägret. Oleg och Dimitri

insåg att de inte kunde återvända till de andra och beslöt att de gjorde bäst i att desertera. De
gömde sig om dagarna och reste i skydd av mörkret om natten. I efterhand skulle det visa sig att
denna försiktighetsstrategi var onödig eftersom ingen hade brytt sig om att efterlysa dem.
Efter några veckor tog bröderna sig, via de Schweiziska alperna, in i Italien där de livnärde sig
med daglönearbete på olika jordbruk. De stannade aldrig länge, utan var ständigt på resande
fot och riskerade på så vis aldrig att Olegs tillstånd, som ännu inte hade nått sin fulla potential
skulle avslöjas. Än så länge sträckte sig hans månraseri till olika slags kreatur, vilka alla kunde
skyllas på vargen eller räven, men vid något enstaka tillfälle gav han sig även på hund och
katt. Så småningom stötte tvillingarna på ett ambulerande cirkussällskap strax utanför Rimini.
Storebror Dimitri träffade där den undersköna lindanserskan Mafalda Branciforte, även känd
känd som Sparven från Verona och han blev blixtförälskad. Kärleken var ömsesidig och Mafalda
bönade och bad tvillingarna att stanna. Oleg var på grund av sitt tillstånd tveksam men lät sig
övertalas av sin kärlekskranka storebror. Tillsammans tillverkade de en sinnrik apparat som var
stark nog att hålla Oleg fjättrad de nätter då månfebern ansatte honom. Apparaten som kunde
döljas och rymmas i mycket små utrymmen fungerade bättre än vad de hade vågat hoppas på
och de reste med cirkusen i fyra år. Tillsammans satte de ihop ett luftakrobatnummer som såldes
in under namnet Duo Volkov. Dimitri Gifte sig med sin Mafalda, som vid det här laget var initierad vad gällde Olegs mörka hemlighet och tillsammans fick de dottern Irene. Livet lekte tills den
fullmånsklara natt då den varulvssäkra apparaten fallerade och en stackars siciliansk kraftkarl
kom i vägen.
Detta blev Olegs första mänskliga offer vilket skulle plåga och tynga hans sinne mycket. Oleg,

som nu inte längre såg sin blodtörst som ett tillstånd utan snarare en förbannelse, fick sin storebror att lova att dräpa honom om han skulle ge sig på en oskyldig människa igen. Med nöd och
näppe lyckades familjen Volkov undkomma och de rymde till Portugal där de höll en låg profil
ett tag. Varulvsapparaten lagades och förbättrades och inom tid samlade de snart ihop ett eget
cirkussällskap som det har gått lysande bra för.
Genom åren som har gått har Circus Volkov haft tillfälle att besöka de flesta städer i Europa där
bröderna har lärt känna både prinsar och despoter. Ett tag hade de till och med äran att uppträda i den osmanska provinsen Egypten där Oleg och Dimitri personligen blev inbjudna att bo på
Ismail Pashas privata residens i Kairo.
För närvarande befinner sig Circus Volkov för första gången i London där de kan beskådas på
Almeida Theatre. Dessvärre är dess framtida tillvaro osäker eftersom Oleg återigen har lyckats
slita sig från sitt fängsel under fullmånen som nyligen var.
Om denna tragedi beror på slarv från Dimitris sida, han har alltid åtagit sig det personliga
ansvaret för sin bror och allmänhetens säkerhet, ska låtas vara osagt. Sant är dock att han har
lovat sin bror att stoppa hans bestialiska framfart med alla medel som krävs. Dimitri är naturligtvis förkrossad över vad som måste göras, men han har inte för avsikt att bryta det löfte som han
av kärlek till sin bror har givit. Inte ens om det betyder att Oleg måste dö och detta helst innan
nästa fullmåne.
Oleg Volkov är nu 60 år gammal. Trots sin ålder ger han i sin mänskliga form ett synnerligen
ungdomligt intryck.
Han är högrest och mycket fysisk, vilket naturligtvis kan förklaras med att han i över 40 år har
jobbat med akrobatik. Oleg håller sitt cendréfärgade hår kort i en tidsenlig gentlemannafrisyr
och pryder sitt ansikte med en prydlig och välvaxad mustasch. Hans ögon är snälla men stålgrå.
Oleg har genom åren vant sig på med ett teatraliskt manér som ofta ackompanjeras med yviga
gester. När han talar så gör han det storartat och gärna i gåtor för att skänka sin person en grandios och mystisk aura. Han är också känd för sitt lynniga sätt vilket ska tillskrivas den lykantropiska förbannelse som plågar honom gränslöst. I grunden bekänner han sig till filantropin och
står inte ut när oskyldiga far illa. Några yttre kännetecken, mer än dom som har beskrivits här
ovan, är svåra att ge eftersom han vid försvinnandet var naken men på höger underarm har Oleg
ett slitet tatuerat porträtt föreställande tsar Nikolaj.
Det är ännu inte känt om Oleg i sin vargskepnad har hunnit dräpa någon i London, även om det
är högst troligt. Från myndigheters håll har det inte rapporterats om något som avviker från det
normala, men en nyligen publicerad notis i London Journal borde vara av intresse. Ett gäng med
berusade sjömän från Antwerpen hävdar tydligen att de samma natt som Oleg avvek från Almeida Theatre såg en gigantisk och raggig best stryka omkring nere vid East Ends hamnkvarter.
Att det inte var frågan om en synnerligen stor hund avfärdar sjömännen med eftertryck eftersom
djuret sågs röra sig med stor fart på bakbenen.
För Olegs speltekniska egenskaper i hybridform, se “Varulv” i Nattens Varelser, sid. 164-167.

Mänsklig form
Grundegenskaper:
Styrka 3
Intelligens 2
Fysik 2
Personlighet 2
Smidighet 2
Uppmärksamhet 3
Färdigheter: Avståndsvapen 2, Närstridsvapen 1, Slagsmål 2, Undvika 1, Etikett 2,
Iakttagelseförmåga 2, Infiltration 2, Ockultism 1, Rörliga manövrer 3, Överlevnad 2

R